Table of Contents

I såväl nationella som internationella policydokument som gäller utbildning betonas betydelsen av att individer utvecklar en litteracitet som utmärks av förmåga att analysera, resonera och kommunicera. Denna typ av språklig kompetens ses som en förutsättning för att människor skall kunna utöva inflytande i samhället. Denna studie undersöker de skrivrepertoarer som görs möjliga för gymnasieelever att utveckla inom skolämnet svenska. Resultaten visar på en differentiering av skrivundervisningen som beror på huruvida den riktar sig till elever på yrkesförberedande eller studieförberedande program - detta trots att eleverna formellt sett studerar samma kurs, med samma uppnåendemål, på samma skola. Elever på de båda studieförberedande programmen ges möjlighet att skriva utredande och argumenterande texter som rör sig i en vertikal diskurs, medan texter som skrivs av elever på yrkesförberedande program till största delen rör sig i en horisontell diskurs och präglas av reproduktion. Dock visar studien också ett exempel då den sociala reproduktionen bryts. Elever som studerar på det yrkes-förberedande handels- och administrationsprogrammet erbjuds en starkt inramad skrivundervisning med tydliga instruktioner som svarar mot styrdokumentens och det nationella provet krav. Det är uppenbart att skrivundervisningen påverkas av elevernas samhällsklass och kön, och att själva gymnasieutbildningen bidrar till att producera ojämlikhet genom att olika aktörer visar sig ha låga förväntningar på yrkeselevers prestationer, och då särskilt på arbetarklasspojkars studieresultat. Studiens implikationer påvisar behovet av att olika skolaktörers syn på elever som studerar på yrkesförberedande program behöver utmanas och att lärare kan behöva utveckla sin skrivdidaktiska verktygslåda för att bättre kunna möta yrkeselevers undervisningsbehov.